Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Yngve, författarinna. Ändå hade vi morgonsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen så gott som började med dem, genom att min mor
utan någon särskild påverkan gick fram i
missionshuset och förklarade, att hon ville bli frälst. Gripen
i sitt innersta följde henne far omedelbart. Tyvärr var
jag inte med vid detta minnesrika möte. Båda slöt sig
kort därefter till församlingen.
Nu var det oss unga, som farmor fick bekymmer för.
Bror Erik var ännu i mycket barn till sin själ. Men för
mig hyste gamla farmor allvarliga farhågor. Hon var
allt annat än glad över mitt intresse för
nykterhetsrörelsen, och hon såg med bekymmer, hur jag drogs till
indiskt tänkande och umgicks med kamrater, som stod
främmande för väckelserörelsen.
Själv stod jag närmast avvisande, trots att jag var
tacksam för mina föräldrars omvändelse. Jag tvivlade
på dess varaktighet. Att de kristna ej kunde enas till
ett enda stort broderskap var för mig en stötesten, som
det tog år att komma tillrätta med.
Farmor talade ofta allvarligt med mig om min själ.
"Du skriver dikter i tidningar", sade hon en gång, "men
du skriver aldrig om Jesus." Det ordet grep djupare
än alla de många förmaningar, som hon dittills slösat
på mig.
Hon hade rätt. Jesus, som var den bäste och
kärleksfullaste och fullkomligaste som levat, om honom borde
jag ha skrivit. Honom ville jag tillhöra, men inte Arvika
missionsförsamling. Jag stålsatte mig åter för all
påverkan.
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
