Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Yngve, författarinna. Ändå hade vi morgonsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En februarikväll skjutsade vi åter farmor till ett
möte. Det var bara för att göra henne glad, som jag
funnit mig i att följa med. Jag gick tyst och såg upp
mot stjärnorna. Kylan stack i ansiktet.
Så började jag bedja inom mig själv. Skuldkänsla och
behov av Guds förlåtelse skulle komma att vakna först
så småningom.
Då vi litet för sent kom in i missionshuset, brusade
körens sång mot oss från estraden. Alla dessa unga som
sjöng säg så lyckliga ut. Sångens ord grep mig starkt.
I det bönemöte som följde föll jag på knä i bänken
och överlämnade mig helt åt min barndoms Gud. Det
var många som grät med mig, och den lyckligaste var
kanske farmor. Dock kan jag inte säga, att det härefter
gick fort och lätt att bli en bekännande kristen. Tvivel
av alla slag infann sig, och bland de gamla,
socialistiskt färgade kamraterna fanns sådana, som slutade att
hälsa på mig. Jag blev mycket ensam. Vad jag fick höra
berättas om Ekmans lära om de yttersta tingen, blev
mig dock till stor hjälp och ledning. Men för de
frikyrkliga samfunden hyste jag länge en ogrundad
misstro. Min man och jag drogs dock alltmera till
Svenska Missionsförbundet. Den frihet i fråga om
trosläran och den tolerans, som i detta samfund visas mot
olika tänkande, värmde våra hjärtan och kom oss att
slutligen med tacksamhet mottaga kallelse till
medlemskap i en av dess församlingar.
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
