Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ankar, Gustaf, teol. d:r, kyrkoherde. Av nåd bevarad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara vacker, smånätt kanske någon skulle vilja säga.
Själv tycker jag att den är bedårande. Men det är
kanske därför att den är det första jag sett av ”de fagra
riken på jorden”.
I väster begränsas utsikten på rätt nära håll av
Vang-bergen, där det finns en grotta mellan stenblocken och en
stor matta av murgröna på den andra, tvärbranta sidan
åt Hakamosse till. I öster, bortom den breda, bördiga
dalgången, där människorna bo, är det Okome- och
Askomebergen som bilda barriär. För 70 år sedan voro
dessa bergsträckor åt båda hållen kantiga och kala,
endast bevuxna av ljung och enbuskar. Nu äro de
klädda i snabbt växande barrskog, en frukt av framsynta
folkskollärares och raska skolbarns samfällda iver att
plantera skog. Men den riktiga skogen, vad vi menade,
när vi talade om skogen, bokskogen nämligen, detta
mystiska väsen som var så vänt utanpå, när det
plötsligt på en enda majnatt hade skiftat färg från brunt till
gulgrönt, men som var så dunkelt inuti under sitt täta
tak, den ser man inte härifrån, fastän det knappt är en
halvmil dit, strax bortom bergen.
I sträckning ungefär norr-söder ligger alltså, bygden
nedanför oss med sina åkrar och gärden, sina slingrande
vägar och välbyggda gårdar, av vilka de gamla
halm-täckta se ut som om de av sig själva hade vuxit fram
ur marken i någon okänd forntid. Somliga ser man nätt
och jämt skymta mellan de kraftiga, lummiga lövträd
av många slag som omgiva den. Mitt i dalen längst ner
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
