Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ankar, Gustaf, teol. d:r, kyrkoherde. Av nåd bevarad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
latinläroverk. Från de fyra gymnasieåren har jag så
gott som uteslutande goda och ljusa minnen. Vi hade på
det hela taget utmärkta lärare, bland dem rektor
Rudolf Röding (i grekiska), en av de mest
respektingivande människor jag någonsin haft att göra med. Ett par
tre konstiga typer kunde man dock skoja friskt för.
Men framför allt har jag hela mitt liv varit
tacksam för de många vänner jag fick på läroverket. Min
mest förtrogne var och förblev, så länge han levde, Nils
Henriksson, den självskrivne ordningsmannen, vilkens
silverljusa tenorstämma gjorde honom lika eftersökt
som hans obetvingliga humor. Vi blevo alltmer
varandras själasörjare, eftersom vi inte kommo oss för att
anlita någon annan. Han var en vek natur med ett drag av
melankoli som så många andra humorister men —
kanske just därigenom så mycket mer — skickad att förstå
människor och möta dem med överseende utan
illusioner. Han dog för några år sedan som kyrkoherde i
Partilie invid Göteborg, en nybildad församling som han
tillträdde glad över att ”där inte fanns någonting att
fördärva”. Näst Nils Henriksson var jag mest
tillsammans med August Lindh, redan då en perfekt
gentleman både utan och innan, sveklöst trofast intill sin död
som komminister i Engelbrekt. Skall jag bland de ännu
levande nämna några som jag under livets gång haft
mest gemensamt med, så må det bli min bänkkamrat
Axel Appelberg, nu fabrikschef i Stockholm, Otto
Hermansson, e. o. hovpredikant och kyrkoherde i Skövde,
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
