Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dahlberg, Nils, missionsföreståndare. En student i kollekten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag en gång ute i skogen och plockade bär. Såsom det
ofta går vid ett sådant tillfälle, förirrade vi oss djupare
och djupare in i de väldiga skogarna och kunde till slut
inte finna vår väg ut. Min mors ångest växte allt mer,
och även om vi barn inte tillfullo förstodo faran, så
kunde vi likväl genom vår mors oro förstå, att något
allvarligt höll på att ske. Huru glada blevo vi då inte, när vi
efter en timmes irrande hit och dit utan att finna någon
utväg hörde kraftiga trumpetstötar. Det var far, som
anat vår belägenhet och gått ut i skogen och blåste
signal efter signal på sin esskornett. Mor hade ofta sjungit
för oss barn sången i Ahnfelts sångbok:
I en djup, oändlig skog,
svart av moln, där åskan slog,
gick ett litet barn en gång
dagen lång.
Denna sång blev efter denna upplevelse i skogen än
mer intressant och verklig.
Det andra barndomsminnet har jag från en fisketur
med farfar på Ahlsjön. Det hade givit ett alldeles
särskilt gott resultat, och när vi tagit undan så mycket
fisk vi behövde för det egna hushållet och även delat
med oss åt grannarna var det ändå en stor korg över.
Den skulle jag på farfars uppdrag gå till handelsboden
och sälja. Det var nära en halv mil dit och i
sommarvärmen blev bördan odräglig. När jag hos
handelsman
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
