Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dahlberg, Nils, missionsföreståndare. En student i kollekten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen köpt en ask snus åt farfar hade jag 20 öre över.
Det var allt vad jag fick för den stora korgen med fisk
och efter flera timmars vandring i sommarhettan.
En upplevelse, som likaledes gjorde ett outplånligt
intryck på mig, var ett besök hos den kände
helbrägda-göraren Boltzius. Mina föräldrar hade förgäves sökt
bot hos läkare för en envis nässjukdom, som jag hade,
och tillråtts att vända sig till Boltzius. Far_och jag reste
upp till Stockholm och vistades en dag i Boltzius’ hem.
Där~varmycket för den unge, pojken att se på. Där var
alla de kryckor, som botade krymplingar lämnat efter
sig. Bordet i matsalen stod ständigt dukat, och var och
en hade fritt att taga för sig, när han blev hungrig.
□ Så blev det min tur att komma in till Boltzius. När jag
’ hade sett honom i dörren kalla på patienter, som skulle
in till honom, hade han synts mig kärv och allvarlig,
men jag fann honom så vänlig och kärleksfull, och efter
en stund så föllo vi båda på knä vid den skinnklädda
soffan i hans rum. Jag minns inte något från hans bön,
men jag minns, att just den stunden på ett alldeles
särskilt sätt grep mig. Jag kände väl en tillfällig
förbättring efteråt, men fullt frisk blev jag först efter en
operation. Jag hade dock fått klart för mig, att det lönade sig
att bedja. Hemkommen nöjde jag mig inte med mindre
än att jag fick bedja med vår hjälpfru, som brukade
komma till vårt hem en eller ett par gånger i veckan.
Det var nog den första människa jag fått bedja med,
men Gud vare tack att det icke var den sista.
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
