Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hall, Carl Olof, pastor. ”Söder om landsvägen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över förhandlingarna fördes väl inte, utan ett ord var
ett ord och ett beslut var ett beslut.
Men över republiken rådde högre makter än
ålders-mannen. Ibland kom länsman Montan till fiskeläget. Och
då han skred fram på dess buckliga stengata, högrest,
bredaxlad, med en stadig knölpåk i ena handen och med
sin med en bred guldgalon bekransade länsmansmössa
på sitt stolta huvud, då anade åldersmannen och alla
de andra mannarna sanningen i det gamla bibelordet,
som säger: ”Överheten bär icke svärdet förgäves”. De
drogo sig därför slokörade innanför förstugudörren,
medan den myndige mannen seglade förbi deras ringa
tjäll.
Även prästen hörde på den tiden till överheten. Också
för honom hade man respekt. Särskilt var detta fallet,
när han pålyst husförhör i skolan. Då letade de
rätttrogna och laglydiga fram katekesen. Då läste man
på ”Trons artiklar”, ”Tio Guds bud” och ”Fader vår”
jämte ”Syndabekännelsen” och ”Hustavlan”. Det ansågs
nämligen som en fruktansvärd skam att bli kuggad vid
ett husförhör. Sådant senterades och berättades länge
efteråt.
Till de styrande i samhället räknades naturligtvis
även skolläraren. Åtminstone tyckte vi barn så. Han
var högrest, stilig och hade en bra rotting, som han
dock inte begagnade allt för ofta. Den där
hedersmannen kunde vara värd ett helt kapitel. Vad betydde han
inte för samhället! Barnantalet i hans skola var
syn
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
