Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hall, Carl Olof, pastor. ”Söder om landsvägen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen återkommande söndagsskolfesten och den därmed
kombinerade missionsauktionen. Även då var det folk i
missionshuset. Till dessa söndagsskolfester fingo vi barn
i söndagsskolan själva välja talare. Vem som skulle
väljas, visste alla i förväg. Barnens ögon strålade, och
glädjen stod högt i tak, då en kör av hundratals friska
barnaröster ropade: ”Jepsson, Jepsson, Jepsson,
Jeps-son!” Det blev, såsom någon efteråt uttryckte det, ”ett
väldigt jepsande”. Valet gällde predikanten Anders
Jepsson. Han kunde konsten att tala till barn. Ännu i dag
värmes mitt hjärta vid tanken på barndomstidens
söndagsskolfester, som jag tycker voro avgjort bättre än
nutidens, vilka smaka alltför mycket examen och
uppvisning.
■Mittbamdomshem var ett missinnshAm Särskilt hade
kärleken till missionen i Kongo där fått rum och fäste.
Detta hade sin givna orsak. Min syster Mathilda var
missionär. Hon reste till Kongo för första gången
1891. Då var jag bara mellan 8 och 9 år. Redan tio år
tidigare hade de första pioniärerna rest dit ut.
Missions-tidningarna hade berättat för oss om deras sällsamma
upplevelser bland människoätare och elefanter,
leoparder och buffeloxar. Och särskilt hade skildringar om de
arma hedningarnas nöd rört missionsfolkets hjärtan.
Det låg på den tiden en helig romantik i namnet Kongo.
Missionärer och missionsvänner drömde jlrömmar och
skadade syner. ”^nen^och ödemarken skall glädja sig,
och hedmarken skall fröjdas och blomstra såsom en
6—När vi var unga V
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
