Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hall, Carl Olof, pastor. ”Söder om landsvägen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ny missionsstation långt inne i landet. Och nu väntade
han sin brud ut till arbetet.
Aldrig skall jag glömma Mathildas avresa från
hemmet. Hon var min hjärtegoda storasyster. Hon var min
första kärlek. Jag beundrade henne och älskade
henne med en innerlighet, som jag nu saknar ord för.
Faktiskt är, att hon vid den tiden hade fått en plats i mitt
lilla barnahjärta, som annars skulle ha tillkommit mor.
Om detta sällsamma förhållande berodde därpå, att jag,
som var näst minst i familjen, varit överlämnad
alldeles särskilt mycket i hennes vård, eller om det berodde
på detta som kallas ”själarnas sympati”, därom vågar
jag inte uttala mig. Jag var i alla fall djupt bedrövad,
när hon skulle lämna oss. I min barnsliga enfald
önskade jag få göra henne sällskap. Biljetten för mig, menade
jag, att hon kunde betala, om hon bara fick de pengar,
som jag sparat ihop. Och någon nytta skulle jag väl
ändå kunna göra där ute. Jag kunde åtminstone vakta
hönsen.
Skjutsen stod redan på gatan. Det var farbror
Wen-dels vita hästar. Vi böjde alla våra knän och nedbad
över henne Guds beskydd. Intet öga var torrt, när vi
som en avskedshälsning sjungit en hemlandssång. Så
kom det sista omfamnandet, och så rullade vagnen iväg
med hemmets dyrbaraste skatt. Det var fars och mors
största missionsoffer.
Vagnen skulle emellertid köra en liten krokväg för att
komma upp för den stora backen. Mor och mina äldre
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
