Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyström, Bruno, missionslärare. Hur Gud korsat min väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt liv, och det på mer än ett sätt. Tidvis tryckte de
ned mig, tidvis satte de mig i opposition mot hela detta
betraktelsesätt beträffande fattiga människor.
Mitt hem var fattigt, särskilt i mina tidigaste år. Far
var murare och hade tidigt ådragit sig en sjukdom, som
lade honom i en för tidig grav och gjorde mig faderlös
vid sex års ålder. Under fars sjukdomstid fanns det
ibland inte mat för dagen i hemmet, fastän han sökte
tjäna lite slantar med lappskomakeri, ramfabrikation,
fiolbyggeri och vad det nu var alli:. När sjukdomen bröt
ned honom, fick vi leva av vänners barmhärtighet långa
tider. Mor har berättat, hur far en gång, då jag var i
treårsåldern, talade om för mig, att vi inte hade mat för
dagen men att vi skulle be Gud skicka oss något. När
vi gjort det, hade treårspysen gått och satt sig på
köks-soffan med blicken åt dörren, ty nu skulle maten
komma enligt Guds löfte. Det dröjde heller inte så lång
stund, förrän det knackade och in steg
missionsförsamlingens predikant, jag tror han hette Höglund. ”Hur har
ni det, vänner?” Mor berättade, som det var, och pekade
på mig, där jag satt och väntade svar på bön. Då
talade predikant H. om att han varit ute på husbesök
men utan att den dagen ämna besöka oss. På gatan
mötte han församlingens ordförande, disponent Ernst
Friman, som bad predikanten genast gå till oss med en
tiokronorssedel, därför att han nyss hade fått en inre
order att handla så; Gud låter inte de sina komma på
skam, icke ens de små.
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
