Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyström, Bruno, missionslärare. Hur Gud korsat min väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nare, även då han icke genom åskådningsundervisning
predikade ödmjukhet för oss barn.
Liljenberg kom jag i ett annat förhållande till,
eftersom jag under hans tid hade hunnit upp i
gymnasiståldern och han dessutom blev min andlige fader, då det
inte längre räckte till att vara blott Guds barnbarn. Ty
den dagen kom också för mig, då det inte mera gick att
halvera. Att vantrivas ute i världen och ändå inte ha
hemortsrätt bland Guds folk är en svår ställning. På
nyåret 1207, alltså då jag var i sextonårsåldern — måste
det komma till ett avgörande, och det skedde med Guds
nåd och hjälp. Liljenbergs år som predikant i Eskilstuna
var en lycklig tid för församlingen, så långt jag nu kan
minnas. Dess verksamhet var rätt omfattande. Det är
ett par tre grenar, som jag särskilt bär på goda minnen
av. Först söndagsskolorna på olika håll. Ännu kan jag
minnas söndagsskolfesterna i S:t Eskilskyrkan med
klassläsning av bibelspråk som ett speciellt inslag i det
mera traditionella. Kyrkan var fullsatt av barn i alla
åldrar. Man blir vemodig, då man ser nutidens
söndagsskolor med deras tämligen ringa barnantal, som
glesnar ju högre upp i åldersklasserna man kommer. Men
allt har ju förändrats i det stycket på några tiotal år,
delvis på grund av omständigheter, som den kristna
församlingen icke råder över.
Så var det församlingens evangelistkår, som jag
erinrar mig med både respekt och glädje. Församlingen
hade länge ägt och äger ännu en kår av bröder i olika
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
