Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyström, Bruno, missionslärare. Hur Gud korsat min väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varför läsdagarna i småskolan inte blev många. Men
mor var ju lärarinna, och därför förlorade jag ändå ingen
tid genom sjukperioderna. Under första året i folkskolan
upptäcktes det, att jag kanske hade förutsättningar att
studera, och så tenterade jag in i Eskilstunas på den
tiden femklassiga läroverk. Det lyckades. Det var en
tung börda mor tog på sig, då hon satte mig i läroverket.
Hon hade några år efter fars död blivit lärarinna i
stadens småskola, och den tidens löner tillät inte något
slöseri. Hur detta trolleri att klara ekonomien lyckades,
är mig ännu i dag en gåta, men det gick.
Efter de fem åren — realskolan fanns då ännu ej —
var det fråga om möjligheten att fortsätta studierna
vid ett annat läroverk eller att gå över till näringarna.
Jag hade fått ett par klasskamrater de senare åren,
söner till prosten Wilhelm Cederblad i Jäder och hans
maka Hedvig, dotter till den kände landskapsmålaren
Olof Hermelin. Mina skolkamrater började intressera
sina föräldrar för mig, och när deras söner sändes till
Västerås för att fortsätta till studentexamen, erbjöds
jag att följa med och för en billig penning bo i mina
kamraters skolhushåll. Utan detta bistånd hade jag
väl aldrig fått fortsätta mina studier, och därför är min
tacksamhet stor än i dag för deras goda hjälp. Prosten
och hans maka var för övrigt för den unge gymnasisten
ett par idealmänniskor, tvenne kristna kulturmänniskor,
som det enbart var en vinning att få lära känna.
Jag lämnar skolårens detaljer — har just i år firat
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
