Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oterdahl, Jeanna, författarinna. Min barndoms bokvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den glada festen och Grevinnans besök, sett hur
”stackars Nelli satt och grät på moderns mull i graven” och
varit bekant med Fröken Juliana och Mårten Holck.
Vår ”Fru Lenngren” var inte försedd med
illustrationer, men vad gjorde det. Man såg ju alltsammans för
sig i alla fall.
Över huvud taget kan jag inte minnas att jag
någonsin läst annat än god vers. När jag var tretton år, fick
jag med en djup skamkänsla klart för mig att jag endast
mycket ofullständigt kände Fritiofs saga, fast jag ägt
boken sedan sexårsåldern. Jag började omedelbart att
gottgöra det försummade, och när vi något år senare
läste den i skolan — jag hade då kommit till Göteborg
— var det ingen konst att lära större delen av de
tjugofyra romanserna utantill. På samma sätt gick det med
Fänrik Ståls sägner. Liksom åtskilliga av mina
jämnåriga hade jag fullt klart för mig, att vers som man
tycker om, skall man erövra helt. Det kändes helt enkelt
som en bjudande nödvändighet att idka utantilläsning.
Wallins Dödens ängel, 36 tioradiga strofer, körde jag in
på några kvällar vid fjorton år. Det var inte svårt.
Nu skulle det näppeligen låta sig göras.
I min första barndomsstad fanns en ”läseförening”
med cirkulerande böcker. Det var inte många av dem
som ansågs lämpliga som barnlektyr. Jag minns
emellertid Topelius Planeternas skyddslingar, Nansens På
skidor över Grönland och ett par novellsamlingar av
”Sigurd”, som ju på den tiden var en mycket gouterad
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
