Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oterdahl, Jeanna, författarinna. Min barndoms bokvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad betyder inte en god antologi för ett versälskande
barn. Den jag ägde var Karl Warburgs Poetiskt album,
som sträckte sig från folkvisan till A. U. Bååth.
Urvalet var gott, och det lästes grundligt. Topelius
Ljungblommor hörde också till de mycket älskade
diktböckerna. Där fanns Sylviasångema, där fanns En liten pilt
och där fanns framför allt Vintergatan. Jag minns ännu
vilken tjusning som grep mig, när jag första gången
läste den. Hänförande var också den nye unge diktaren
Verner von Heidenstams Vallfart och vandringsår. Men
den förbjöds hastigt: den passade inte för barn.
Tornväktaren i kyrktornet på berget hade den
gammaldags uppgiften att tuta natten igenom vid varje
timslag, en gång åt vart väderstreck. Han började klockan
nio, och klockan nio skulle man i säng. Det var otroligt
spännande att passa på om ens pappa, där han satt
för-skansad bakom Handelstidningen, skulle höra tutningen
eller ej. Han hörde den alltid, och att kunna tigga sig
till så mycket som fem minuter var fullkomligt
otänkbart. Boken igen och in i barnkammaren! Att läsa i
sängen var något som man aldrig hade hört talas om.
Från mina sista barndomsår, om jag anser barndomen
avslutad med konfirmationen, minns jag klarast det
överväldigande intryck som skänktes mig av Viktor
Rydbergs Dikter, Pontus Wikners Vittra skrifter Och
Henrik Ibsens Brand. Det var inte alls originellt: alla
tre författarna tillhörde min generations lärofäder.
Rydbergs dikter är, tror jag, vad som starkast gripit
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
