Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svärd, Arvid, redaktör. Han länkar mina öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som fanns, både bundet och häftat, fast det inte var de
rätta dagarna. Vi hade långt till sta’n och det var inte
alltid så lätt att passa dessa. Där lånade jag Beckers
världshistoria och följde Greklands-Roms underbara
öden. Den glömmer jag heller aldrig. Så hittade jag
Hans Egedes levnadshistoria, en missionsbok i sitt slag
utan like. Och Walter Scotts böcker, min första
skönlitterära kärlek. Utom Åbergs historiska berättelser,
förstås, som på den tiden såldes i stora upplagor, bland
annat på marknaderna. Där låg de mellan trähästar
och lergökar.
Nu mötte jag böckerna under en vidare horisont.
Bland annat fick jag fatt i en fransk grammatik med
läsestycken. Ur den lärde jag mig åtminstone böja de
båda hjälpverben i detta det förnämligaste av alla
språk: avoir och étre. Så mycket mer blev det väl inte.
Men det betydde att jag börjat läppja på
språkkunskaperna. Jag har än inte slutat att göra det.
Bland böckerna i magister Ekmans hylla hittade jag
en roman av Alfred de Vingy: ”En sammansvärjning
under Ludvig XIII”, en spännande politisk
kriminalhistoria från 1600-talets Frankrike. När jag andlöst läste
de kusligaste kapitlen i denna bok, satt min blinde värd
och spelade piano. Sedan, under årtionden framåt,
kunde jag inte höra pianomusik utan att på nytt uppleva
min känsla av vanmäktig och ordlös förtvivlan inför de
franska konspiratörernas öde, då deras planer
upptäcktes och de sändes att möta konungens dom.
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
