Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svärd, Arvid, redaktör. Han länkar mina öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trådar från de starkaste och renaste
strålningskretsar-na i den svenska kristenheten. Det är ett aryegods mer
värt ätt all världens_rikedomar.
Men jag själv, då ? Ingen kan leva på sina fäders tro,
utan att personligt tillägna sig den, själv vinna vad man
fått. Vid den tid jag nu talar om var jag inte frälst.
Visst både ville och inte ville jag bli det. Gud kallade
och världen lockade. En tid gick jag rätt mycket på
Frälsningsarmén. Dess möten med musik och marscher,
med uniformer och vittnesbörd fångade mitt intresse.
Men längre gick det inte. När jag sedan kom till sta’n,
blev mötesbesöken allt sällsyntare. Visserligen drev jag
inte ut i dåligt sällskap. Men jag höll mig helst utanför
de klart kristna kretsarna. I någon mån var jag aktiv
inom IOGT. Logen hade mycket präktiga medlemmar,
enkla, vänliga, omtänksamma människor. Jag är dem
tack skyldig för mycket. Utan dem kanske jag under
denna första tid borta från hemmet hade glidit ut i
sammanhang, som betytt katastrof för kristen tro och
karaktär. Särskilt tänker jag på ungdomslogens ledare
och hans fru, fina och älskliga människor, som levde
för oss ungdomar. Genom hela livet bevarar jag en varm
känsla för IOGT. Den orden har betytt mycket för mig.
III.
Vägen gick vidare. Jag lärde yrket och kom till olika
platser som bagare. Väl behöll jag kontakten med god-
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
