Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svärd, Arvid, redaktör. Han länkar mina öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
templarna, men evangeliska möten besökte jag praktiskt
taget aldrig. En ny fana slog i vinden utanför min unga
själs fönster: den röda, socialismen alltså. Än minns jag,
hur jag på fristunder från arbetet satt hos en
skomakare i ett samhälle i Bergslagen och andlöst lyssnade till
hans sprakande förkunnelse. Det var något för mitt
eld-fängda sinne! Lyste inte morgondagens horisont i lågor
och blod — revolution! Redan brann det i öster. Det var
1904—05. Rysk-japanska kriget skakade det gamla
moskovitiska självhärskardömet i dess grundvalar. Mot
mikadons arméer led den rysks: härsmakten nederlag
efter nederlag i fältslag, som i omfattning och
blods-offer rent förebådade första världskrigets tio år senare.
Port Arthur, som ansågs ointagligt, stormades och
erövrades. I desperat mod sände tsa.ren sin Östersjö-flotta
jorden runt, det var hans sista utväg. Den mötte sitt öde
i Tjuschima-sundet vid Koreas kust, det avgjordes på
45 minuter. Nu måste han tigga fred. Men samtidigt
reste sig arbetarmassorna i S:t Petersburg och Moskva.
Förtryckarna skulle krossas, en ny värld stiga ur
om-störtningens skapande kaos. Än en gång skulle ljuset
komma från öster! Resningen krossades i blod. Den
slagna ryska militärmakten hämnades sina nederlag i Asien
med ”segrar på hemmaplan”: framför Vinterpalatset
mejades vapenlösa demonstranter ner för
gevärssalvorna, i Moskva sopades hela arbetarkvarter bort med
artillerield. Hatet växte — men hoppet levde. Leo Tolstoys
och Maxim Gorkis ord ekade över världen. Även mitt
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
