Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svärd, Arvid, redaktör. Han länkar mina öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blod satte de i feber. Någonstans i fjärran skymtade jag
det nya riket under svallet av röda dukar. Nu betydde
kristendomen inte något för mig. Det rike, som jag
väntade, var av denna världen —.
Den gången blev det inte någon världsrevolution. Nu
vet vi, att för dem som 12 år senare tände dess låga i
Ryssland, var upprorsförsöken då generalrepetitionen.
IV.
För mig betydde denna tid långt mer än jag då
förstod. Säkert hade min framtid fått en helt annan
riktning, om icke förhållandena lett mig därhän, att jag
kom i en helt ny miljö. Under loppet av 1905 kom jag till
Örebro, där jag bytte bakbordet mot arbetsbänken i en
skofabrik, som ägdes av en avlägsen släkting till vår
familj.
Vid den tiden var skostaden vid Svartån inte så
mycket ett organisatoriskt religiöst centrum, utan snarare
en väckelsens metropol. Just det året, som jag kom, var
det väl ingen större rörelse där, men församlingarnas
arbete gick i framgångens tecken. Rikt begåvade
för-kunnare predikade Ordet i de olika församlingarna. I
Betel stod den vältalige, något prästerligt ceremoniöse
Wilhelm Hammar, fader till riksdagsmannen och
rektorn Olof Hammar. I Filadelfia på norr ledde den både
i stämma och förkunnelse profetiske John Ongman en
ständigt växande verksamhet. I Vasakyrkan var, om
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
