Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svärd, Arvid, redaktör. Han länkar mina öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tat till Ö., hon var också baptist. För pastorer hade jag
en panisk förskräckelse. En gång råkade jag bli lämnad
ensam för några minuter i min mosters bostad samman
med en betelseminarist: jag bävade, skulle han dyka på
mig? Han sade ingenting, och jag drog en suck av
lättnad, när moster kom in igen. Pastor Hammar hade lovat
att lägga en evangelisk snara för den unge mannens fot.
Det visste jag inte, som väl var. Ty hade jag vetat det,
skulle jag inte ha vågat sätta min fot innanför hans
kyrkas tröskel.
Anden verkade i min fattiga själ. På något sätt drevs
jag mot ett avgörande. Det ena eller det andra måste det
bli. För Kristus eller öppen brytning.
En kväll var jag samman med mina värdungdomar
bjuden till en bekant, en glad och frimodig kristen. Den
lilla lägenheten var fylld av vänner, alla troende — utom
jag. Vi drack kaffe och pratade. &e’n blev det sång,
bibelläsning och bön på knä. Här var inte fråga om att
någon mer pro forma skulle ”avsluta med bön”. Nej, det
var bön laget om, där en ny tog vid, när den förra
slutade. För mig fanns ingen undanflykt: jag måste av ren
hövlighet böja mina knan, tyckte ;ag. Längre bönemöte
har jag aldrig varit med om, skulle det aldrig sluta ? Till
sist tog det dock slut. Efteråt fick jag brått hem.
Gösta följde visst någon till vägs, han kom senare.
Mitt sinne var i uppror. Visst ville jag innerst bli frälst.
Och min ställning var ohållbar, nog insåg jag det. Att
ta steget ut, vad det ändå krävde! Det visste jag.
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
