Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svärd, Arvid, redaktör. Han länkar mina öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag satt vid bordet^ då Gösta kom. Han påstod
efteråt, att jag låtsades läsa, men höll ”Aftonbladet” upp och
ner. Då begrep han, att stunden var inne. Han gick till
frontalangrepp, vilket föranledde mig att göra en
strategisk reträtt: gå och lägga mig för att få vara i fred.
Men nu var Gösta besluten, att inte ge upp. Han satte
sig på soffkanten och uppfordrade mig att ge upp
motståndet. Då orkade jag inte längre. Alla förskansningar
jag byggt, störtade samman. Ur spillrorna ropade jag
till Gud. Ja, hjärtat ropade, även om rösten blott
viskade.
Då skedde undret. I det ögonblicket blev allt
förvandlat. Öppnade inte Gud alla nådens slussportar ? Brusade
inte hela salighetens hav in över min själ? Skulle min
bävande varelse sprängas av strömstyrkans spänning?
Glömde inte Gud hela sitt universum för att famna mig,
blott mig, och säga mig, hur han älskade mig, att han
förlät all min synd, att han kastade den i förgätenhetens,
hav? Tryckte han inte för evigt sin stämpel på min själ?’
Brände han inte in sitt namn i mitt väsens botten ? För/
visso! Lovad vare Gud — min själ var frälst!
* Skulle jag någon gång frestas att tvivla på
frälsningen, behöver jag blott gå till hans ord och säga mig:
”Såsom han sagt, så frälste Han mig!” Gud har olika vägar
med oss människor. För min del prisar jag honom för
ått han mötte mig i en förtätad våg av — tillåtes
uttrycket ? — våldsam salighet.
Och sedan? Jag var i Guds hand. Och Han ledde mig.
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
