Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Terning, Oskar, förlagsredaktör. Från torpare- och bonderot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drängkamrar. Man spelade kort, lekte och dansade.
Sommartid höll man till ute. Man drog fram gruppvis
på landsvägarna och dansade på logar. Överallt var
spriten med. I övrigt följde väl ungdomen därhemma
samma beteendemönster som litet varstädes. Den var
nog varken bättre eller sämre än annan ungdom,
tänker jag.
Föreningsliv var under mina uppväxtår helt
främmande både i min hemsocken och de omkringliggande
socknarna. Det berättades från andra håll om nykterister,
som bildade loger och föreningar. Men sockenborna
hemma ville helst vara fria från både godtemplare och
blåbandister. De ansågs bara ställa till ohägn där de
fick fotfäste. Väl kunde spriten förorsaka en del
ledsamheter, men mista den ville man absolut inte. Vad skulle
man då ha att muntra upp stämningen med vid kalas
och auktioner och andra tillställningar.
Enligt den allmänna meningen kunde man också vara
glad över att vara skonad för bå.de socialister,
walden-strömare och baptister. Man hörde då och då talas om
sådana orosstiftare som Hjalmar Branting och P. P.
Waldenström, som drog land och rike omkring,
uppviglade folket att resa sig mot det bestående och skapade
villervalla och strid. Som det inte fanns någon industri
på trakten var man inte så ängslig för socialismen.
Att lantarbetarnas ställning kunde ge anledning till
både missnöje och strid tänkte man inte alls på. Nej, då.
var nog både waldenströmarna och baptisterna långt
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
