Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Terning, Oskar, förlagsredaktör. Från torpare- och bonderot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en tidig försommarmorgon. Luften var fylld
ayJiirkäang_Qch–jubeI. Humlor och bin surrade kring
blommorna i trädgårdstäppan därhemma och solen
gassade mot husväggarna. Far hade köpt en ny yxa som
skulle slipas. Mor hade sitt att styra med, och någon
granne kunde man ju inte be om hjälp för en sådan sak,
när man hade en elvaårig pojke hemma.
Att slipa en ny yxa går dock inte som en lek. För en
elvaåring kan det vara mer än han orkar med, även om
viljan är aldrig så god. Det gick åtminstone så i detta
fall. Armmusklerna höll på att domna. En blandning av
förtrytelse över bristande förmåga och ovilja mot far,
som inte tycktes förstå hur det var fatt, steg i själen.
En och annan tår droppade ner på marken. Farten
minskade, och varven blev ojämna och stötiga. Till sist
stannade slipstenen och dragaren förklarade bestämt,
att han inte orkade fortsätta.
Men far hade sin mening om sonen och hans beteende.
Den kom fram i en hetsig fråga som brände sig så in i
den unga själen, att den aldrig kunnat utplånas.
— Men vad ska det bli av dig, som inte vill arbeta ?
Svaret kom rappt.
— Jag ska bli lärare.
Så var det sagt. Och fars något ironiska inpass om
hur jag tänkte ordna det med medel för utbildningen
möttes med det barnsligt hoppfulla:
— Det blir väl alltid någon råd.
Något hopp om att få hjälp hemifrån för utbildning-
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
