Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Terning, Oskar, förlagsredaktör. Från torpare- och bonderot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en till lärare fanns inte. Det hade jag nog haft klart
för mig förut. Nu visste jag det mera bestämt. Och
några förhoppningar om att få fars medverkan till lån
var nog inte värt att hysa. Men än var det gott om tid,
och man kunde ju inte veta vilka möjligheter som
kunde öppna sig.
Nog för att den äldste i den ständigt växande
barnskaran hade behövts till hjälp därhemma. Men när det
inte var så lätt att få brödet att räcka till för alla, blev
det bestämt, att han skulle få söka sin utkomst på egen
hand. Och med arbetsiverns och livslustens melodier
tonande i själen som en återklang från livet i
föräldrahemmet flyttade han som drängpojke till en av
gårdarna i hemsocknen.
Tiden gick, krafterna utvecklades och kunnigheten
ökades. Drängpojken blev dräng och fick högre lön. Hela
sextio kronor första året. Han hade sina speciella
intressen, som i mycket skilde sig från andra drängars
och bondsöners. Hans håg stod till böcker och studier.
Tankarna på läraregärningen fanns alltfort kvar. Det
var bara det ekonomiska underlaget för utbildningen
som alltjämt saknades. En dränglön räckte sannerligen
inte långt, även om det allra mesta av den sparades.
Än var det dock långt till den översta åldersgränsen
för inträdet vid ett seminarium. Och många årslöner
sammanlagda skulle väl ändå räcka ett gott stycke. Hur
långt kan man inte komma på den blåögda optimismens
väg!
11—När vi var unga V
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
