Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thörne, Emil, distriktsföreståndare. Ledd av en osynlig hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den vackra Slottsparken, där blommorna doftade och
fåglarna sjöngo träffade jag en student. Jag talade om
för honom, hur vackert jag tyckte allting var, och han
svarade på sin trygga skånska: ”Ja, det är en känd sak,
att Malmö är Sveriges vackraste stad”. Jag frågade
efter missionskyrkan, och man visade mig till
Betelkyr-kan. Jag anade då icke att jag 9 år senare skulle vara
pastor där.
Ett besök vid Svenska Missionsf örbundets
generalkonferens stod upptaget på mitt Sverigeprogram.
Konferensen hölls i Andreaskyrkan under Waldenströms
ledning. Förslagen från styrelsen klubbades igenom utan
diskussion, det var jag icke van vid, och det tilltalade
mig föga. Det gladde mig därför, när dalmasarna
lyckades kullkasta styrelsens förslag att sälja vilohemmet i
Rättvik. Konferensdeltagarna hade tydligen egen
mening och kunde hävda den. På predikantmötet i
Betesda-kyrkan gav detta sig tillkänna på ett ännu mera
markant sätt. Där anklagade predikanterna Waldenström
för att han tagit konfirmationen i försvar och menat att
predikanterna ej hade tillräcklig; utbildning att hålla
bibelskola. Distriktsföreståndare Nilsson i Borlänge var
mest aggresiv. Predikanterna voro tacksamma, sade
han, för att P. W. insamlat medel för missionsskolans
byggande, men om nu predikanterna som utbildades där
icke kunde undervisa barn, hur skulle de då kunna
undervisa äldre. Då Waldenström sökte försvara sig
ropade predikanterna nej som på givet kommando. Några
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
