Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thörne, Emil, distriktsföreståndare. Ledd av en osynlig hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veckor senare träffade jag P. W. på Värmlands och
Dalslands stora sommarmöte i Åmål. Han kände mig
från sitt sista besök i Amerika, då jag var hans ciceron
i New York. Efter min predikan på förmiddagen sade
han: ”Ja, vid sådana här tillfällen predika ni
svenskamerikaner bra, men skulle man sitta och lyssna till er
varje söndag, så vore det nog icke så märkvärdigt”.
Under en paus i mötet frågade han mig, vad jag
tyckte om generalkonferensen. Han framhöll vilken skillnad
det var på de svenska och de amerikanska
konferenserna. ”Ni kan ju hålla på och prata i dagar”, sade han,
”och vi klara av en generalkonferens på en förmiddag”.
Jag erkände att skillnaden var stor, men jag hävdade
att menige man i Amerika hade mer att säga till om
än i Sverige. ”Det som tilltalade mig mest”, sade jag,
”var när predikanterna vid mötet i Betesdakyrkan
ropade nej, då lektorn talade. Det vittnar om att
Missionsförbundet har en predikantkår som står, då lektorn
faller”. — ”Ja, det är riktigt”, svarade han, ”och det är
jag som fostrat dem därtill”.
Under sommaren gjorde jag ganska vidsträckta resor
i vårt underbara fosterland. Uppe i Norrland träffade
jag pastor J. A. Hultman och vi sågo midnattssolen
från Dundrets topp. Jag besökte också min bror
Manfreds grav i Kramfors. Han var ett Herrens vittne, men
hans verksamhetstid blev icke lång. Han förolyckades
nämligen när församlingens nya missionshus byggdes.
Hans trolovade följde mig till graven, deras
bröllops
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
