Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Westin, Gunnar, professor. I Medelpad kring sekelskiftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
je. Någon aversion mot präst och kyrka var det inte
i hemmet, men där var en avvikande linje. Folket gick
gärna till ”bönerna” i det baptistiska hemmet och till
Kapellet. I söndagsskolan gick nästan alla barn i
grannskapet.
I hemmets ”böner” och ”tjugofemöresmöten” (med
kaffeservering) gick det enkelt till. Församlingens
pastor från Kapellet var i regel den ledande själen. Det
började ofta med sång ur Nya Pilgrimssånger, som då
för tiden var allmänt brukad bland baptisterna, sedan
följde skriftläsning och bön. Extempore-bönerna
kunde också bli flera. En liten skara sångare med
instrument, oftast gitarrer, en zittra och en eller två fioler,
var icke sällan med, och det var ingen tvekan om att
detta inslag var mycket populärt bland bygdens folk.
Vid dessa möten var predikan ganska kort. Var det
däremot ett vanligt möte, utan sångartrupp och utan
festligare karaktär, kunde predikanten hålla på
timmen ut eller mera. På så sätt kunde pojken och
ynglingen få följa med in i bibliska och teologiska resonemang,
och detta stimulerade tanken. Ibland var det givetvis
också tröttande.
En av de första predikanter, som stannade i minnet,
var norrmannen Anfin Öhrn, farbror till nuvarande
generalsekreteraren i ”Baptisternas världsallians”, d:r
Arnold Öhrn i Washington, U. S. A. Denne Anfin Öhrn
kom som pastor till församlingen, gifte sig med en
förmögen trävaruhandlaredotter och bosatte sig på en
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
