Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER EN VINTERMÅNE
med honom, suckade Petan bekymrad. Han
dansar hemskt, skall jag säga. Man får ju inte
låtsa om hans lyte utan se glad ut.
— Jag skall dansa med honom, sade Gudrun.
Hon kände plötsligt en lust att uppoffra sig.
Efter den muntra och festliga middagen blev
det också sedan dans i den stora salen. Trots
Gudruns beslut att uppoffra sig blev hon dock ej
så glad, när den halte unge mannen kom och
bjöd upp henne. Han hade ett bedjande, liksom
urskuldande uttryck i sina svarta ögon. Det var
inte alls hans fel att han dansade med sin dåliga
fot. Det var hans mor som sköt på honom och
uppmanade honom till det. Helst hade han nog
stått i en vrå och sett de andra virvla förbi på
lätta fötter.
Men när Gudrun sakta och varsamt dansade
över golvet med honom, ofrivilligt haltande också
hon, tyckte hon att hans plötsliga leende var likt
någon annans. Det var Raoul Björncronas. Hur
kunde två unga män så alldeles olika varandra
ha samma leende av morgongryning? Raoul var
allt vad en man kunde begära att vara — den
här stackaren tycktes som en halv människa med
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
