Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VAGN STJÄLPER
— Jag vill ha skugga, suckade Philippe
lättjefullt.
Madame gav honom en blick och körde in på
en smalare väg som ledde upp mot en
utsiktspunkt. Icke heller här var det mycken skugga,
men eftermiddagsbrisen kom spelande från havet
och svepte om kinderna. Madame Marcabrun lät
hästarna gå för slappa tyglar. Hon talade inte.
Inom henne steg grollet över mannens otrohet.
Det vore bättre att han dog, tänkte hon.
Varför skall han leva och alltid luta sig mot mjuka
kvinnobröst och runda höfter som mot
vagnsdynorna och fjädrarna här i vagnen?
Hennes lidelse för honom levde dock, men den
skulle snart kunna övergå i hat. Hur lätt hade
det inte varit att här på den ensliga vägen ge
honom en stöt för bröstet! Han skulle äntligen
dra händerna ur fickorna för hennes — nej, för
sin egen skull, fäkta litet med armarna, falla och
malas sönder under vagnen när hästarna satte av
i sken. Så tänkte hon, och så hände det att
vagnen — till följd av hennes brist på
uppmärksamhet? — körde emot en hög sten vid
vägkanten och välte. Hästarna skenade inte. Men
2l6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
