Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F.N VAGN STJÄLPER
när madame Marcabrun, som ej gjort sig illa,
reste sig, låg hennes man i en besynnerligt
förvriden ställning blickstilla på marken.
Hon skrek till — ett högt gällt skrik som när
en av skogens fåglar blir störd av ett bösskott.
— Död, mumlade hon.
Men när hon trevade med handen under hans
väst kunde hon ännu känna hans hjärta slå. Då
rodnade hon under pudret som en ung flicka.
Hon blev slutligen blodröd i ansiktet.
— Ditt hjärta, viskade hon.
Hon sjönk ihop där vid vägkanten, dammig
med klänningskjolen trasig av fallet. Glömsk av
den vältade vagnen, utan att se på det vita
ansiktet och denna sköna kropp som tycktes död,
bara förnimmande hans hjärtas slag mot sina
fingrar.
Så tyckte hon sig äntligen ha fångat hans
hjärta. Hon höll det ju i sin hand — ack, att det
droppat blod från detta älskade hjärta och färgat
hennes hud röd, då skulle hon förstått att han
ännu en gång, en sista, delat med sig av sitt
sjudande liv åt henne, den förut förkastade.
Hon väcktes ur sin feberaktiga dvala av några
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
