Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åttonde kapitlet
61
— Om ni tager det så, har ni rätt; men sedan
man nedstigit, måste man stiga upp igen, förmodar jag?
— Åh, det bekymrar mig föga! Låt se! vi hafva
ingen tid att förlora. Jag begifver mig till biblioteket.
Måhända finnes der något manuskript af Saknussemm,
och jag skulle vara mycket glad att få rådfråga det.
• Jag gick ut och irrade omkring på måfå. Att gå
vilse på Reykiaviks gator skulle icke varit någon lätt
sak; jag behöfde således icke fråga mig för om vägen,
hvilket då man blott använder åtbördernas språk,
utsätter en för många missförstånd.
Staden ligger på en temligen låg och sumpig mark
mellan två kullar. Ett ofantligt lavaflöde betäcker den
på ena sidan och fortsätter i sakta sluttning mot hafvet.
På andra sidan utbreder sig den rymliga Faxa-viken,
som i norr begränsas af Sneffels’ ofantliga glacier, och
der Valkyrian för ögonblicket låg ensam till ankars.
Vanligtvis bruka de engelska och franska
fiskeriuppsy-ningsmännen ligga förankrade der, men för närvarande
voro de borta i tjensteärenden på östra kusterna af ön.
Den längsta af gatorna i Reykiavik är parallel med
stranden; der bo samtlige köpmännen i sina träkojor,
byggda af röda, horizontelt lagda stockar; den andra
gatan, belägen längre åt vester, leder till en liten sjö,
mellan biskopens residens och de hus som bebos af de
invånare, hvilka icke tillhöra köpmännens klass.
Jag hade snart klättrat uppför dessa steniga och
dystra vägar; understundom såg jag ett stycke ful
gräsvall, liknande en gammal yllematta, bleknad genom
långvarigt begagnande, eller till och med en tillstymmelse
till trädgård, hvars sparsamma grönsaker, potatis, kål
och laktuk, skulle passat förträffligt på ett lilliputiskt
bord; äfven några tvinande löfkojor försökte uppfånga en
liten solstråle.
Närmare slutet af den sistnämnda gatan fann jag
den allmänna kyrkogården, inhägnad af en jordvall, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
