Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trettionionde kapitlet
23 ‡
— Kom, kom! — utbrast jag, dragande med mig
min onkel, som för första gången lydde ett klokt råd.
En qvarts timme senare voro vi utom denne
fruktansvärda fiendes synkrets.
Nu då jag i stillhet drömmer derom, nu då lugnet
åter inträdt i min själ, då månader förflutit sedan detta
besynnerliga och öfvernaturliga möte, hvad skall jag nu
tänka, hvad skall jag tro? Nej! det är omöjligt! Våra
sinnen hafva bedragit oss, våra ögon hafva icke sett
hvad de sågo! Ingen mensklig varelse existerar i denna
underjordiska verld! Ingen menniskogeneration bebor
jordklotets ihåligheter, utan en aning om inbyggarna på
dess yta, utan förbindelse med dem! Det är vansinnigt,
ytterligt vansinnigt!
Jag vill hellre medgifva tillvaron af något djur,
hvars byggnad närmar sig menniskans, någon apa från
de första geologiska epokerna, någon protopitek, någon
mesopitek, liknande den som Lartet upptäckte i
benlagret i Sansan! Men denna gick i afseende på sin
växt utöfver alla mått, som den moderna paläontologien
känner till. Det betyder ingenting! En apa, ja, en
apa, hur osannolikt det än må vara! Men en menniska,
en lefvande menniska, och på samma gång en bel
generation instängd i jordens innandöme! Omöjligt!
Emellertid hade vi lemnat den klara och lysande
skogen, stumma af förvåning, öfverväldigade af en
häpnad, som gränsade till dumhet. Vi sprungo mot
välvilja och erforo ett intryck, liksom då man under sömnen
rides af maran. Instinktmessigt återkommo vi till
Li-denbrockS haf, och jag vet ej, på hvilka afvägar min själ
kunnat förirra sig, om ej en ny tanke återfört mig till
mera praktiska iakttagelser.
Ehuru jag var säker om att trampa en jord, som
vi ännu icke beträdt, varseblef jag ofta klippmassor,
hvilkas form påminde om dem vid Port-Graüben. Detta
bekräftade för öfrigt kompassens anvisning och vår ofri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
