Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. kap. I hvilket författaren försöker att, apropos betjenten Frycollin, åter upprätta månens anseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång hade polisen fått lof att träda emellan för att göra
passagen fri för åkande och gående, hvilka till största
delen icke alls hade något intresse för frågan om
luftseglingen. Men aldrig hade tumultet antagit sådana
dimensioner, aldrig hade klagomålen varit så berättigade,
aldrig polisens mellankomst så nödvändig, som denna
afton.
Medlemmarna i Weldoninstitutet voro dock i någon
mån ursäktade. Man hade icke skytt att anfalla dem i
deras eget läger. En anhängare af principen: “tyngre
än luften“ hade sagt saker, hvilka voro särdeles
obehagliga att höra för dessa fanatiska anhängare af principen:
“lättare än luften“. Och så hade han till på köpet
försvunnit just i det ögonblick, då man beredde sig till att
behandla honom efter förtjenst.
Detta kräfde sannerligen hämd. Man kunde icke
hafva amerikanskt blod i ådrorna och lemna sådana
förolämpningar ostraffade! Amerigos söner behandlade såsom
söner af Cabot! Var icke detta en förolämpning, så mycket
mera oförlåtlig som den träffade hufvudet på spiken —
enligt historien?
Klubbens medlemmar slöto sig derför tillsamman i
olika grupper och genomletade först Walnut-street, sedan
de angränsande gatorna och slutligen hela qvarteret. De
väckte upp invånarna ur deras sömn. De tvingade dem
att låta genomsöka sina hus, utan att sedan godtgöra
dem för den skymf, som begåtts mot deras enskilda lif,
hvilket annars är särdeles respekteradt hos alla folk af
anglo-saxisk härkomst. Men allt bråk och alla
efterspaningar voro förgäfves. Robur stod ingenstädes att finna.
Man kunde ej ens upptäcka ett spår af honom. Om han
farit upp i Go-a-head, Weldoninstitutets ballong, skulle
han icke varit mera omöjlig att anträffa. Efter en
timmes fåfänga spaningar måste man afstå från vidare
efterforskningar; kollegerna skildes åt, efter att hafva svurit
en dyr ed på, att de skulle utsträcka sina efterspaningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
