Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. kap. I hvilket författaren försöker att, apropos betjenten Frycollin, åter upprätta månens anseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återstäldt inom qvarteret. Filadelfia kunde åter försjunka
i denna goda sömn, hvilken är ett afundsvärdt
privilegium för de städer, som hafva den lyckan att icke
vara industriella. Klubbmedlemmarna tänkte endast på
att så fort som möjligt komma hvar till sitt. För att nu
endast nämna några af de mera framstående, så begaf
sig William T. Forbes åt det håll, der hans stora
sockerfabrik låg och der hans båda döttrar fröken Dora och
fröken Greta lagat i ordning teet till honom, sötadt med
hans eget drufsocker. Truk Milnor tog vägen åt sin
fabrik, hvars stora ångmaskin flåsade dag och natt i en
af de aflägsnaste förstäderna. Skattmästaren Jem Cip,
offentligen beskyld för att hafva en fot längre tarmar än
folk i allmänhet, uppsökte en restaurationslokal, der en
vegetabilisk supé väntade honom.
Två af de mest betydande medlemmarna — endast
två — tycktes icke tänka på att så snart begifva sig
hemåt. De hade begagnat sig af tillfället för att få
språka med hvarandra med ännu större hätskhet än
vanligt. Det var de båda oförsonliga fienderna Onkel
Prudent och Phil Evans, presidenten och sekreteraren vid
Weldoninstitutet.
Vid klubblokalens port väntade betjenten Frycollin
på sin herre, Onkel Prudent.
Han följde efter honom utan att bry sig om, hvad
de båda kollegerna grälade om.
Det var endast för att begagna ett förmildrande
uttryck, som verbet “språka“ användes för att beteckna
det meningsutbyte, som egde rum mellan klubbens
president och sekreterare. I sjelfva verket grälade de med
en häftighet, som hade sitt upphof i deras gamla rivalitet.
— Nej, min herre, nej! — upprepade Phil Evans.
— Om jag hade haft den äran att presidera i
Weldoninstitutet skulle aldrig, nej, aldrig en sådan skandal
kommit att ega rum!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
