Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. kap. I hvilket man får se, att Robur beslutar sig för att besvara en vigtig fråga, som ställes till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
företeelsen. Men deras förvåning att se den sväfva i luften
kunde icke vara större än presidentens och sekreterarens
vid Weldoninstitutet att befinna sig ombord derå. I alla
händelser var detta en tilldragelse, som komme att
diskuteras i alla Förenta staternas tidningar och som skulle
lemna förklaringen på det besynnerliga fenomen,
hvarmed hela verlden sysselsatt sig sedan någon tid tillbaka.
En timme efteråt hade Albatros passerat förbi Omaha.
Nu blef det alldeles tydligt, att luftskeppet styrde kosan
mot vestern, i det det aflägsnade sig från Platte-floden,
längs hvilkens strand Pacific-banan går öfver prärierna.
Detta var just ingen angenäm upptäckt för Onkel Prudent
och Phil Evans.
— Det ligger således verkligen något allvar i detta
förslag att föra oss till antipoderna? — sade den ene.
— Och detta mot vår vilja? — inföll den andra.
— Ah! må denne Robur taga sig i akt! Jag är icke
den man, som låter behandla mig hur som helst!
— Icke jag heller! — svarade Phil Evans. — Men
tro mig, Onkel Prudent, ni gjorde i alla fall bäst i att
försöka lugna er.
— Lugna mig?
— Och spara er vrede, tills tiden är inne att låta
den bryta ut.
Efter att hafva passerat öfver Svarta bergen,
betäckta med barrträd och cedrar, flög Albatros vid
femtiden öfver det område, som man med rätta har kallat
Nebraskas dystra trakter, — ett kaos af ockrafärgade
kullar, klippblock, som sågo ut som om de störtat ned
till jorden och slagits sönder i fallet. Sedda på långt
håll antaga dessa block de allra vidunderligaste
formationer. Midt ibland denna ofantliga samling af
klippstycken såg man här och der ruinerna efter städer från
medeltiden med sina fästen, torn och befästade slott.
Men i verkligheten äro dessa dystra trakter intet annat
än ett ofantligt benhus, hvarest hvitna oräkneliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
