Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. kap. I hvilket Albatros tillryggalägger nära tiotusen kilometer, hvilka sluta med ett lyckligt språng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagen på året i den nordliga hemisferen, och vid den
sextionde parallelcirkeln var det knappast en gång natt.
Hvad beträffar ingeniör Robur, så skyndade han sig
ej, vare sig af vana eller med flit, att lemna sin hytt.
Då han i dag lemnade den, nöjde han sig med att helt
flygtigt helsa sina gäster, då han mötte dem akterut på
platformen.
Emellertid hade Frycollin med ögonen röda af vaka,
slö uppsyn och svigtande kvän vågat sig ut ur sin hytt.
Han gick alldeles som en, som känner, att marken icke
är säker under hans fötter. Hans första blick träffade
motorn, som arbetade med en lugnande regelbundet och
utan all för stark fart.
Då negern förvissat sig om detta, styrde han,
fortfarande vacklande, sina steg mot barrièren och tog tag
i densamma med båda händerna för att bättre kunna
återfå jemvigten. Det var tydligt, att han ämnade taga
en öfverblick öfver det land, som Albatros beherskade
från en höjd af minst tvåhundra meter.
Frycollin hade säkert behöft intala sig mycket mod
för att riskera ett dylikt försök. Han måste anlita
hela sin djerfhet för att utsätta sin person för ett sådant
försök.
Först stod Frycollin med kroppen tillbakalutad
framför barrièren, sedan skakade han den för att förvissa
sig om dess hållbarhet; derpå rätade han på sig, böjde
sig sedan framåt, och stack sedan ut hufvudet. Det är
obehöfligt att säga, att han under utförandet af dessa
olika manövrer hela tiden höll ögonen slutna. Slutligen
öppnade han dem.
Hvilket skrik! Och hur skyndsamt han drog sig
tillbaka! Och huru djupt han borrade ned hufvudet
mellan axlarna!
Djupt nere i afgrunden under sina fötter hade han
varseblifvit det omätliga hafvet. Håren skulle rest sig
på hans hufvud, om de icke varit krusiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
