Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. kap. I hvilket Albatros tillryggalägger nära tiotusen kilometer, hvilka sluta med ett lyckligt språng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
femhundranittiotvå meter högt, förpassadt till numro två
enligt de senaste mätningarna af Mount Everest.
Robur gjorde tydligen icke anspråk på att passera
öfver de högsta topparna på dessa bergsspetsar; men han
kände utan tvifvel till Himalayas olika bergpass, bland
andra passet Ibi Gamin, hvilket bröderna Schlagintweit
1856 passerade på en höjd af sextusen åttahundra meter,
och han kastade sig beslutsamt in i detsamma.
Nu följde några mycket oroliga, ja, till och med
plågsamma timmar. Äfven om luftens förtunning icke
blef sådan, att man måste använda särskilda apparater
för att förnya syret i hytterna, så var kölden dock
ytterligt skarp.
Robur, som insvept i en kappa stod i fören, ledde
alla manövrerna. Tom Turner höll styrhjulets handtag
i handen. Maskinisten öfvervakade med största
uppmärksamhet staplarna, hvilkas vätskor till all lycka icke
skadades af den skarpa kölden. Propellrarna, hvilka
roterade med största möjliga snabbhet, frambringade
allt skarpare och skarpare ljud, hvilka voro ytterligt
intensiva, oaktadt luftens förtunning. Barometern föll till
290 millimeter, hvilket angaf en höjd af sjutusen meter.
Detta kaos af berg erbjuder verkligen en sublim
anblick! Öfverallt hvita toppar. Inga sjöar, endast
isfält, som sträcka sig ända till tiotusen fot ofvanför basen.
Något gräs syns ej längre, endast här och der några
sällsynta phanerogamer på gränsen till de trakter, der allt
växtlif upphör. Man ser ej mera dessa beundransvärda
furor och cedrar, hvilka på kedjans yttre sidor bilda de
präktigaste skogar. Ej heller ser man dessa jettestora
ormbunkar eller dessa oändliga parasitväxter, spända från
den ena stammen till den andra, såsom förhållandet brukar
vara i Indiens jungler[1]. Inga djur syntes till, hvarken
vilda hästar, grymtoxar eller tibetanska oxar, endast här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
