Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. kap. I hvilket ingeniör Robur handlar som om han ville täfla om ett af de Monthyonska prisen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grupper om tolf till femton stycken icke skydde att störta
sig på luftskeppet till Frycollins stora förskräckelse.
Men om gamarna icke kunde svara annat än med
förskräckliga skrik, genom hugg med näbbar och klor,
så sparade deremot infödingarna, som icke äro mindre
vilda, ingalunda på bösskott, isynnerhet sedan Albatros
passerat Saltberget, hvars i grönt och violett skiftande
stomme skymtade fram under dess hvita täcke. Man
beherskade nu den stora Saharaöknen. Der lågo ännu
qvarlefvorna af Abdel-Kaders bivuaker, och landet omkring
är ännu alltjemt farligt för den europeiske resanden,
isynnerhet inom Beni Mzals förbund.
Albatros måste nu uppsöka de högre luftlagren för
att undvika ett anfall af samumvinden, hvilken jagade
upp en kam af rödaktig sand från marken, alldeles som
en väldig svallvåg på hafsytan. Derpå utbredde Chebkas
öde platåer sina massor af svartaktig lava ända fram till
Ain-Maissins friska, grönskande dal. Det är svårt att
föreställa sig, hvilken omvexlande anblick dessa trakter
erbjödo, då man på detta sätt kunde taga en öfverblick öfver
dem. Kullar, betäckta med träd och buskar, aflöstes af
långa, gråaktiga, vågformiga slätter, draperade som vecken
på en arabisk burnus, hvars flikar släpa på marken. I
fjerran syntes “oueds“, med strida vattendrag, skogar af
palmer, samlingar af kojor, grupperade på en kulle med
en moské i midten, bland andra Metliti, hvarest lefver
en religionsstiftare, den stora Marabut Sidi Chick.
Innan nattens inbrott hade man tillryggalagt några
kilometer öfver ett ganska flackt land, genomskuret af
stora sandreflar. Om Albatros hade velat göra halt, skulle
den kunnat stiga ned till jorden vid oasen Ouarglas
lågländer, bevuxna med en ofantlig palmskog. Staden syntes
mycket tydligt med sina tre olika qvarter, sultanens gamla
palats, ett slags befästad Kasbah, dess hus bygda af tegel,
som solen åtagit sig att bränna, och dess artetiska
brunnar borrade i dalen, ur hvilka Albatros kunnat förstärka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
