Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. kap. I hvilket Onkel Prudent och Phil Evans fara öfver ett helt haf utan att känna af någon sjösjuka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Väntades han der af en liten koloni, hvars chef han var?
Kunde han rekrytera en ny besättning? Och framför
allt, hvarför hade dessa menniskor från olika länder slutit
sig till honom? Hvilka voro vidare de medel, som
han förfogade öfver, eftersom han hade kunnat bygga en
så dyrbar apparat, hvars konstruktion hade hållits så
hemlig? Det är visserligen sant, att hans lefnadsomkostnader
icke tycktes vara synnerligen stora. Ombord lefde
man under gemensamma förhållanden, såsom en familj,
såsom lyckliga menniskor, hvilka icke försökte dölja att
de voro det. Men hvem var då denne Robur? Hvarifrån
kom han? Hurudant hade hans förflutna lif varit?
Allt detta var gåtor, omöjliga att lösa, och den, som
var föremålet derför, skulle säkert aldrig godvilligt lemna
nyckeln dertill.
Man får icke förvåna sig öfver att denna belägenhet,
sammansatt af idel olösliga gåtor, retade de båda
kollegerna. Att känna sig bortförda mot sin vilja mot
ett okändt mål, att icke kunna se slutet på detta
äfventyr, ja, till och med vara tvungna att tvifla på om det
någonsin skulle få ett slut, att vara dömda till en evig
luftsegling, var icke allt detta egnadt att drifva
presidentens och sekreterarens vid Weldoninstitutet vrede till
det yttersta?
Sedan aftonen den ll:te Juli sväfvade Albatros
öfver Atlanten. Då solen följande dag blef synlig, gick
den upp öfver en horisont, der himmel och vatten
sammansmälta. Intet land var i sigte, huru vidsträckt än
synkretsen var. Afrika hade försvunnit bakom
horisonten i norr.
Då Frycollin vågade sig ut ur sin hytt och varseblef
detta omätliga haf under sig, greps han ånyo af
den häftigaste förskräckelse. Under var icke rätta ordet,
utan snarare rundt omkring, ty för en som befinner sig
uppe i de högre luftlagren, förefaller det alldeles som om
afgrunden omgåfve honom på alla sidor, och horisonten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
