Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. kap. I hvilket Onkel Prudent och Phil Evans fara öfver ett helt haf utan att känna af någon sjösjuka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sju till åtta timmar. Den förkortades allt efter som
man närmade sig södra polartrakterna.
Vid ett-tiden på eftermiddagen sänkte sig Albatros
betydligt för att uppnå ett gynsammare luftlager. Den
sväfvade nu fram öfver hafvet på mindre än trettio
meters afstånd från dess yta.
Vädret var lugnt. På olika ställen af himlen syntes
stora svarta moln, upphöjda på öfre sidan och slutande
med en skarp, alldeles horisontal linie. Från dessa moln
utgingo långa tappar, hvilkas yttersta spetsar tycktes
draga till sig vattnet, som sjöd inunder i form af en
buske.
Plötsligt höjde sig detta vatten, förenade sig med
molnet och bildade i förening med detta ett enormt
timglas.
Inom ett ögonblick indrogs Albatros i hvirfveln af
ett ofantligt skydrag, till hvilket ett tjugutal andra af
bläcksvart färg sällade sig. Till all lycka var detta
skydrags roterande rörelse motsatt mot de uppehållande
propellrarnas, ty om detta icke varit förhållandet skulle de
senares arbete icke längre kunnat hafva någon verkan,
och luftskeppet skulle slungats ned i hafvet, men nu
började det i stället att snurra rundt med en förskräcklig
hastighet.
Emellertid var faran ofantligt stor, ja, kanske
omöjlig att afvända, emedan ingeniören icke kunde få sitt
luftskepp ut ur skydraget, hvars sugning höll det qvar
i trots af att de framdrifvande propellrarna
utvecklade hela sin kraft. Besättningen, hvilken till följd af
centrifugalkraften slungats till de båda ändarna af
däcket, måste gripa tag i barrièren för att icke slungas
öfverbord.
— Lugn! — skrek Robur.
Det behöfdes verkligen — och tålamod också.
Onkel Prudent och Phil Evans, hvilka just nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
