Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. kap. I hvilket Onkel Prudent och Phil Evans fara öfver ett helt haf utan att känna af någon sjösjuka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den amerikanska kontinenten ända till kap Horn, som
utgör slutet på nya verlden.
Men då Albatros väl kommit fram till Port-Famine,
blef det tydligt, att den ämnade återtaga sin väg mot
söder. Den passerade mellan berget Tarn på halfön
Brunswik och berget Graves samt styrde kosan mot
berget Sarmiento, en väldig snötäckt spets, som beherskar
Magelhaens sund och som höjer sig tvåtusen meter öfver
hafsytan.
Det var Eldslandet, detta land, som bebos af
pesjeräer eller eldsländare.
Huru vackert och bördigt skulle icke isynnerhet
södra delen af detta land tagit sig ut sex månader
senare, då det var full sommar och dagarna räckte femton
till sexton timmar! Der funnos dalar och ängar, hvilka
skulle kunnat föda tusentals kreatur, urskogar med
gigantiska träd, björkar, bokar, askar, cypresser och
trädlika ormbunkar, slätter, hvilka genomströfvades af hela
skaror af vadare, idislare, strutsar, pingviner och
tusentals andra foglar.
Då Albatros tände sina elektriska ljus, flög också
en hel mängd foglar ombord, såsom rotglar, sillgrisslor,
kanariefoglar, gäss — hundra gånger mer än hvad
François Tapage behöfde för att fylla sina förråd.
Häraf kom en tillökning i göromål för kocken,
hvilken förstod att anrätta detta villebråd så, att det
förlorade sin fräna smak. Detta var också på samma
gång en tillökning i göromål för Frycollin, som icke
kunde neka sig nöjet att plocka dussin efter dussin af
dessa intressanta flygfän.
Denna dag syntes vid tretiden på eftermiddagen, just
i det ögonblick, då solen höll på att gå ned, en vidsträckt
sjö, innesluten i en ram af präktiga skogar. Denna
sjö var nu alldeles isbelagd, och några infödingar med
långa skidor på fötterna gledo hastigt fram öfver dess yta.
I sjelfva verket flydde dessa infödingar utom sig af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
