Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. kap. I hvilket Albatros gör något, som kanske ingen kan göra efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller alldeles afdomnade af hunger, såvida de icke rent
af voro döda.
Albatros, som nu kommit fram till dem, sänkte sig
långsamt.
I aktern på denna båt kunde man nu urskilja namnet
på det fartyg, hvilket den tillhörde; det var ett franskt
fartyg, Jeanette från Nantes, som dess besättning hade
måst öfvergifva.
— Hallåh! — skrek Tom Turner.
Detta rop måste nödvändigtvis höras, ty båten var
ej mera än tjugo meter under luftskeppet.
Intet svar följde.
— Ett bösskott! — sade Robur.
Ordern utfördes och dånet af skottet fortplantade
sig längs vattenytan.
Man såg nu, huru en af de skeppsbrutna med
håliga ögon och ett rigtigt skelettansigte med svårighet
reste sig upp.
— Var icke rädd! — ropade Robur på franska till
honom. — Vi komma för att rädda er! . . . Hvilka
äro ni?
— Matroser från Jeanette, ett tremastadt barkskepp,
på hvilket jag var styrman, — svarade karlen. — Det
var för fjorton dagar sedan . . . vi lemnade den . . . då
den höll på att sjunka! . . . Vi hafva icke längre
hvarken vatten eller mat! . . .
De fyra andra skeppsbrutna hade efter hand rest
sig upp. Deras ögon voro insjunkna, deras ansigten
håliga, och de sträckte sina afmagrade händer mot
Albatros.
— Gif akt! — skrek Robur.
Ett rep vecklades ut från platformen, och ett
ämbar med sött vatten halades ned till båten.
De stackars olyckliga menniskorna kastade sig öfver
detsamma och drucko på en gång med en begärlighet,
som var nästan pinsam att åse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
