Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. kap. I hvilket Albatros gör något, som kanske ingen kan göra efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af denna luftström, som Albatros hvarken kunde höja sig
öfver eller komma ut ur. Men om den följde dess
orubbliga rörelsebana och flydde mot söder, skulle den kastas
in i dessa polartrakter, som Robur hade velat undvika
och kunde icke längre styras, utan måste gå dit stormen
förde den!
Tom Turner hade stält sig vid styret. Det
fordrades hela hans skicklighet för att ej gira åt den ena
eller andra sidan.
Vid de första timmarna på morgonen — om man
får gifva detta namn åt den svaga strimma, som upplyste
horisonten — hade Albatros tillryggalagt femton grader
från kap Horn, d. v. s. mera än sextonhundra kilometer
och passerade nu polcirkeln.
I dessa trakter räcker natten i Juli månad ännu
nitton och en half timme. Solens skifva, som hvarken
sprider värme eller ljus, blir synlig vid horisonten endast
för att strax derpå försvinna igen. Vid polen räcker
denna natt hundrasjuttionio dagar. Allt tydde på att
Albatros skulle fördjupa sig deri såsom i en afgrund.
Denna dag skulle en observation, om den varit
möjlig att utföra, visat, att man befann sig på 66° 40′
sydlig latitud. Luftskeppet var således ej mera än ungefär
2,500 kilometer från Sydpolen.
Under det luftskeppet sålunda oemotståndligt drogs
framåt mot denna otillgängliga punkt af jordklotet,
“uppbar“ dess hastighet så att säga dess tyngd, ehuru denna
senare nu var något större till följd af jordklotets
afplattning vid polen. Det tycktes alldeles som om det skulle
kunnat undvara sina uppehållande propellrar. Snart blef
orkanens häftighet sådan, att Robur trodde sig böra
reducera de framdrifvande propellrarnas rotationshastighet till
den minsta möjliga för att derigenom undvika några
allvarligare skador och för att kunna styra skeppet genom
att bibehålla den minsta möjliga egna hastighet.
Midt under dessa faror förde ingeniören befälet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
