Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. kap. I hvilket Albatros gör något, som kanske ingen kan göra efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket af temperaturen, som var mycket högre, än man
vågat hoppas. Det tycktes som om orkanen vore ett slags
Golfström i luften, hvilken förde med sig en viss värme.
Huru förargligt var det icke, att hela denna trakt
låg inhöljd i djupt mörker! Det måste dessutom
anmärkas, att om också månen hade lyst upp rymden, skulle
dock observationerna varit ytterst ofullständiga. Vid
denna tid på året är hela polarytan betäckt med ett
ofantligt snötäcke, ett riktigt isskal. Man ser icke en
gång “isblinken“, en hvitaktig färgton, som saknas vid
en mindre klar horisont. Huru kunde det under dessa
förhållanden vara möjligt att urskilja landets form,
hafvets utsträckning eller öarnas läge? Huru skulle man
kunna urskilja det nät af vattendrag, som fans i
landet? Huru skulle det ens vara möjligt att bestämma
dess bergsystem, då kullar och berg blandade sig med
isbergen.
Kort före midnatt upplystes mörkret af ett södersken.
Denna luftföreteelse med dess silverglänsande
fransar och dess skifvor, som utsände sina strålar genom
rymden, hade formen af en ofantlig solfjäder, uppslagen
öfver halfva himlen. Dess yttersta elektriska utflöden
förlorade sig i Sydkorset, hvars fyra stjernor strålade i
zenith. Fenomenet var af en praktfull verkan och dess
sken var tillräckligt att upplysa denna region, som var
betäckt med ett ofantligt hvitt täcke.
Det faller af sig sjelf att kompassnålen i dessa trakter,
hvilka ligga så nära den magnetiska sydpolen, icke kunde
gifva någon bestämd anvisning beträffande den rigtning,
som luftskeppet tagit. Men dess lutning var sådan, att
Robur kunde anse för säkert, att han passerade öfver
denna magnetiska pol, som är belägen ungefär på den
sjuttioåttonde paralellcirkeln.
Då han litet senare vid ett-tiden på morgonen
uppmätte den vinkel, som denna nål bildade mot
vertikalplanet, utbrast han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
