- Project Runeberg -  Ingenjör Roburs luftfärd /
228

(1894) Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. kap. Hvilket afslutar denna sannfärdiga berättelse om Albatros, utan att den dock får något egentligt slut.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hundra tusen händer trycktes nu mot hundra tusen
bröst och hundra tusen andra händer höjdes mot himlen.

Klockan 11,30 aflossades ett tredje kanonskott.

— Kapa alla linorna! — skrek Onkel Prudent,
hvilken var den som gaf den afgörande signalen.

Nu höjde sig Go ahead “majestätiskt“ — ett ord
som vunnit burskap vid beskrifningar öfver luftballonger.

Det var också i sanning ett sublimt skådespel!
Man skulle kunnat likna det vid ett skepp, som lemnar
dockan. Och var det icke också ett skepp, utslungadt
i det omätliga lufthafvet?

Go ahead höjde sig efter en alldeles vertikal linie —
ett bevis på huru lugn luften var — och stannade på en
höjd af två hundra femtio meter.

Der började man nu de manövrer, hvilka erfordrades
för att visa, att den skulle kunna röra sig horisontelt.
Förd af sina båda framdrifvande propellrar närmade sig
Go ahead solen med en hastighet af tio meter i sekunden.
Detta är samma hastighet, med hvilken hvalen rör sig i
vattnet. Och det är ej heller alldeles så orätt att
jemföra ballongen med denna de nordliga hafvens jette,
emedan den hade samma form som detta ofantliga djur.

En ny salva af hurrarop höjdes för de skickliga
aeronauterna.

Derpå utförde Go ahead under trycket af sitt roder
alla de cirkelformiga, sneda och rätliniga rörelser, som
rorgängarens hand bibringade densamma. Den rörde sig
i en trång cirkel, den gick än framåt, än baklänges i
afsigt att öfvertyga de ifrigaste motståndarna till
åsigten om ballongens styrbarhet — om det hade funnits
några sådana! . . . . Om det hade funnits några, så skulle
de blifvit illa åtgångna.

Men huru kom det sig, att vinden helt och hållet
saknades vid detta lysande experiment? Det var
verkligen förargligt. I fall den funnits skulle man utan
tvifvel fått se Go ahead utan ett ögonblicks tvekan utföra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjroburs/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free