Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Janus och Jana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När William Penn i slutet av 1600-talet besökt
Tyskland, fann han ”ett flämtande, hungrande, sö-
kande folk utspritt på enstaka ställen i det stora
tyska landet”. Jag fruktar att orden är för stora för
oss som under dessa år i våra olika grupper sökte
få fram ett värde ur medborgarrätten inte bara för
våra försörjningsintressen utan för hela samhället,
men jag kommer ändå envist tillbaka till dem.
Att kvinnornas uppgift var vidare än en blott
anpassning till samhället, det insågs och utsädes inom
olika läger. ”Alla frågor som rör människorna och
inte blott döda ting, alla frågor som direkt berör de
levande individerna”, säger Hilma Borelius i ett före-
drag kort efter det rösträtten vunnits, ”har så att
säga sin kvinnliga sida som behöver få komma till
tals”. Tio år senare säger Lydia Wahlström följan-
de : ”Kvinnornas nuvarande uppgift är ingenting
mindre än en målmedveten kamp mot ett allt mer
barbariskt och på våldet grundat statsliv”. Hon lik-
som ordföranden i Sveriges socialdemokratiska kvin-
noförbund fru Signe Vessman, var också med när vi
gav oss ut 1934 på gemensamhetsturnéer, där talarin-
nor från olika partier från samma plattform sökte
väcka kvinnorna för den fara som hotade demokra-
tien och därmed kvinnornas medborgarrätt.
Ska min grupp göra anspråk på någon särställning,
så inskränker den sig till att vi hårdare kände på det
motstånd som samhällsstrukturen erbjöd. Ju envisare
man går på, ju hårdare slår man huvudet i samhälls-
maskineriets skarpa kanter. Vår grupp gick ut ur
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
