Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[--]{+Agostinho besinnade sig, och tycktes ganska
obenägen att dertill utfästa sig.
Det blir för er numera lätt att uppsöka mina
söner; ni kan utmana dem, ni kan genombårra
dem, den ene efter den andre; men var viss , att om
ni än sätter den blottade värjspetsen på de fallnes
bröst , skola de hellre dö, än för er yppa sin sy-
sters tillflyktsort. Så stort är deras hat till eder.
Villaflor räckte honom sin hand. Ni har mitt
löfte. Tala då!
Ni erinrar er de förolämpningar vi alla , och
särdeles min son Antonio Carlos, erfarit, och ni
kan alltså föreställa er hvad intryek dessa måste
göra på ett så retligt och lätt uppbrusande sinne som
hans. Han beslöt att hämna sig, men, då resan
efter få timmar skulle företagas, kunde han der-
till blott finna ett enda tillfälle, som väl icke all-
deles stillade hans hämdetörst ^ men dock åtmin-
stone svalkade den. I det ögonblick han träffade
er vid vagnen, var hans plan mogen; han ilade
upp, för att meddela den åt sina bröder. En af dem
förde den stackars Clementina, som ännu ingenting
misstänkte, genom en bakport, till en der utan-
före väntande vagn, som tog vägen åt fartyget 9
under det att en af Elviras fordna kammarjung-
frur, som liknar henne i växt, spelte hennes role
vid afskedet från eder.
Hvad? ropade Agostinho, det var således ic-
ke Clementina sjelf, af hvilken jag tog afsked vid
vagnen; icke hon, som syntes öfverväldigad af en
si djup, en så sann sorg? Och dock tyckte jag+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
