Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu öppnades dörren på glänt, ett litet
hvittlockigt hufvud stack fram, hvarutur följande
ord utgingo:
— Han ljuger som en skälm, Hans Nåd! Bandet
kostade endast 2 Groschen, det vet jag för visso;
och som han endast kom hem med 3 Thaler,
12 Groschen, 6 Pfennig, så förstörde han icke
4 Groschen, utan 5 Groschen och 6 Pfennig.
— Annicke! Annicke! Du anklagar mig oför-
skyldt, ty jag säger dig förtjugonde gången, att
bandet kustade fulla 3 Groschen och 6 Pfennig.
Det är dagsens sanning. Men si, nu har hon sia-
git igen dörren, ty reson vill hon aldrig höra.
— Gå på, min gosse, med historien! Ni grä-
lade begge!
— Nej, Ers Nåd, hustru min grälade, men
jag teg. Visst tänkte jag som så: marknad ha
vi blott två gånger om året, och om jag då skulle
supa opp 4 eller 6 Groschen — ja, om det än
vore en hel gödkalf, så ha vi rå dertill, ty vi
ha gård och grund, och utlånta pengar derjemte,
och en liten snäll skatt i blanka silfpengar
ligger dessutom i skåpet, ty att Annicke är hus-
hållsam, det har jag aldrig bestridt.
— Men när du teg, så var det väl slut på
grälet? |
— Skulle så tyckas, Nådig Herre, och så
tänkte jag med, men Annicke kunde icke släppa
den saken. I fjorton dagars tid predikade hon för
mig, och prentade sent och bittida, och jag var
tålig som Job, och bad henne flere gånger con-
tant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
