Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tant om förlåtelse, men, si, lugn det stod inte
att få.
— Men hvarför, gnällde det lilla, i den half-
öppnade dörren åter synliga hufvudet, men hvar-
för gittade du inte bekänna, att bandet maxade
bara 2 Groschen? Förlusten var som den var; den
kunde jag fördraga, men lögnen, Hans Nåd, lög-
nen!
— Nå hur gick det slutligen? frågade Gund-
ling.
— Hur det gick? genmälte Hans. Jo, så
gick det, att jag slutligen blef vimmerkanvtig i
skallen af det eviga keltet och de ändlösa mora-
lerna. Visst äro sådana goda att få, men man
kan ock få för mycket af den sorten, och då -
blir menniskan genstörtig. Sjelfva Job förlorade
på sistone tålamodet, så gick det äfven med
mig, arme syndare. I går qväll rann sinnet
på mig, när Annicko åter satte qvarnen i gång,
och så gaf jag henne en liten dufning, och så
barkade hon tjutande af till prestfar.
Nu framträdde husets Xantippa med hela sin
gestalt, satte händerna i sidan och utfor:
— Han förtiger, den oäringen, att han stal
ett sexgroschensstycke ur skåpet, kom så hem
på qvällen, och när jag började föreställa ho-
nom hans gamla och nya synder, blef han vild
och bankade mig brun och blå.
Hans skrubbade sin rygg liksom till ett tec-
ken, att hans förbrytelse blifvit försonad.
Under tiden tänkte Geheimerådet: det här äf-
ventyret tjenar mig till intet; ty talar jag om
Palmbdl. Nov. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
