Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det för Kungen, så ger han prestkanaljen 30
ducater till.
Denna reflexion stödde sig på en noga kän-
nedom om hans herre. Denne var strängt rätt-
vis, eller inbillade sig åtminstone vara det, men
tillika en vän af: käppens regemente; han ville
nemligen att all öfverhet skulle hålla tukt och
ordning vid makt, hvar och en inom sin krets,
hvarvid det ej föll sig noga med formernas iakt-
tagande.
Bedragen i sin väntan vände sig nu Gund-
lings förargelse mot den stackars bonden.
— Pastorn har gjort rätt, ganska rätt, ut-
brast han, emedan du är en mes, ’en kujon, en
erbarmlig usling, som står under toffeln. Det vore
rätt åt dig, om presten fuktlade dig hvarenda
dag.
— Det torde nog komma att gå så med mej
och andra syndare, i fall han får sin vilja fram,
genmälte Hans, åter skrubbande ryggen.
— Hur så, dumbom? frågade Gundling, upp-
märksam.
— Jo si, det är som så, att prestfar har en
son, och det är en riktig varg: sådan var han
under uppväxta och så’n är han fälle än. Och
krafter det har han så det hyser, ty han är lång
som ett kyrktorn. Gud tröste oss!
— Skall då den bengeln antagas till socken-
profoss? frågade Gundling föremädligt.
— Hå kors då, så Hans Nåd talar! Inte skall
han bli profoss, utan far sins adjunktare och se’n
få pastoratet, som ges bort af nådig herrn på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
