Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du är för din lilla vän! — Men detta flin, detta
skrattande — det var odrägligt. På afstånd, ur
skogen, hörde man hundarne skälla, och jagt-
hornen lustigt blåsa.
Nu upptog Wilhelmina en blomma, och bör-
jade plocka af bladen, det ena efter det andra.
4ha! tänkte den förälskade, det der är viest en
prestnacke och nu tänker hon: får jag honom,
eller får jag honom inte? Och hvem kan denne
vara, om inte jag? Ja, söta själ, du skall få
din Gundling, men först måste du pinas en
smula.
Under tiden gick Amalia — den andra hof-
fröken — ned åt backen och plockade blommor.
Förmodligen till en krans, mumlade Gundling, ty
derpå leka alla flickors tanka; de kunna aldrig
unna blommorna stå och pryda naturen, utan
vilja alltid smycka sig sjelfve dermed.
Plötsligt upphof blomsterplockerskan ett an-
skri, och var med ett par språng hosleksystern.
Gundling trodde i början att hon fått se en orm,
men när han förmärkte henne peka framåt, blef
han varse en stor varg komma luffande på an-
dra sidan om bäcken ned ifrån skogen, troligen
uppskrämd af jagtskallet, samt taga sin väg rakt
mot de begge fruntimren.
Man kan just icke säga, att Isgrim gjorde
sig brådtom; ty han skred fram i godt mak. An-
kommen till åkanten, satte han sig ned midt emot
damerna och tycktes med skarpt gloende blick
anställa mönstring, liksom villrådig om valet
dem emellan. Slutligen tycktes han, alldeles som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
